Efter att ha passerat nålsögat på flyplatsen genom att kryssa mellan Cop15 funktionärer bjöd en okristligt tidig promenad genom ett råkallt och jullikt Hopenhagen på ovanliga upplevelser.  WWF bjöd in till en resa till Arktis i sitt vita tält på Ströget. Fotoutställningar på varje torg över jordens förunderliga natur. Greenpeace båtar låg välförankrade nere i Nyhavn och i det ståtliga operahuset bjöd the Nordic Fashion Association in till Copenhagen Fashion Summit. Mötet lockade mycket folk inom modekretsar och studenter samt även kronprinsessan Mary av Danmark. Ett arrangemang i en fantastisk lokal i ett spännande skede med en ambition att staka ut en ”action plan” för en hållbar modebransch.

Förväntningarna var höga på de internationella talare som hade lockats dit av hopenhagenandan  i form av Manuel Baigorri från Levi Strauss & Co, Julie Gilhart från Barneys, New York, Marjorie Yang från Esquel Group samt den välartikulerade britten Christian Kemp-Griffin från företag Edun med flera.  Edun är det ”lilla företaget med den stora rösten” då grundaren är ingen annan än U2s sångare Bonos fru Ali Hewson.  Eduns mål har varit att bygga ett företag  på hållbara affärsidéer i Sahel regionen genom att skapa många och olika typer av samarbeten med organisationer som Oxfam och Wildlife Conservation Society.

Det mest konkreta inslaget under konferensen kom från Ros Harvey på Better Work ( ett samarbete mellan International Labour Organisation och International Finance Corporation) . Organisationen Better Work arbetar för att överbrygga det gap som uppstår när många stora globala företag via sina uppförandekoder börjar ställa krav på tillverkarna samtidigt som infrastrukturen och processerna hos tillverkarna, som ofta finns i utvecklingsländer, inte är tillräckligt bra för att tillgodose kraven.  Better Work hjälper företagen att samarbeta samtidigt som man försöker hjälpa tillverkaren att skapa strukturer som är långsiktigt hållbara. Även journalisten Vanessa Friedman från Financial Times stod för ett bra inslag där hon i sin analys pekade på behöver ett hållbart lexikon inom branschen . Vad som är hållbart för ett företag betyder inte hållbarhet för ett annat.

Trots en snygg och väl arrangerad eftermiddag föll den platt. Det saknades debatt och utfrågning av talarna och den lama paneldebatten mot slutet av dagen lyckades tyvärr inte lyfta känslan av tomhet? Vad är nästa steg? På vilket sätt är modebranschen inte hållbar idag? Var finns de nya hållbara affärsidéerna, hur designar man för återvinning, återanvändning? Många pratade om att ekologisk bomull på den globala marknaden är en trång resurs men utelämnade att bomull kanske inte är det långsiktigt hållbara alternativet.  Mycket prat och liten verkstad tyvärr inom ramen för den nya actionplanen!

Bookmark It